30 januari 2010

vi kanske inte slog i samma takt men ibland räcker det med öl och att ligga nära under samma blommiga täcke.

27 januari 2010

brev är charmigt. slumpmässiga möten är ännu lite charmigare.

ett brev: "om jag nu vågade, så har jag fått kyssa dig adjö. om jag vågade fråga." men du vågade inte och i tio timmar läser jag ditt brev, gråter, läser igen, gråter, gråter, gråter. sen landar flygplanet i bangkok och att vår sista chans varit där och då vid bussen vet jag inte. men jag gråter ändå. lucia jul nyår. när jag kommer hem är du kär i mitt ex som är kär i dig. och jag gråter igen.

ett slumpmässigt möte: septemberförmiddag på en spårvagn, du sitter snett mittemot mig. svart page, rak lugg. gummistövlar och mörkblå regnkappa. kanske är det vita paraplyer på, kanske inte. du läser sara stridsbergs happy sally. senare samma dag sitter vi på samma golv bredvid samma pojke. du är kär i honom, han är kär i mig, jag är kär i någon annan.

24 januari 2010

jag vet inte vem du är, men nu skriver jag för dig.

20 januari 2010

du var ju precis som jag. som hannah som jag som du. minns du det. vi visste och fattade allt för vi var exakt lika, nästan en. som hannah som jag som du. minns du det. minns du när vi smygrökte på konditori vasa. minns du breven vi skrev. jag är fortfarande som hannah som du som jag. så. kan du inte komma tillbaka. kan du komma tillbaka.

15 januari 2010

smsar och frågar om du vill komma hit fast jag är sjuk. du vill. vi dricker te och kaffe i blommiga soffan. pratar om litteratur tapeter åldersskillnader kön allergier skola bananer drömyrken tesorter ord balkonger kärlekshistorier nyår barndomsstäder fördomar telefonnervositet. äter lite potatis. följer dig till spårvagnen, båda har svarta kängor. du kramar mig hårt när vi säger hej då.

14 januari 2010

satt bredvid henne på spårvagnen och lyssnade på den akustiska versionen av det är så jag säger det. tänkte att jag ville spara det på burk. fyra minuter längs en snöig aveny med det finaste jag vet alldeles nära.

12 januari 2010

det är lördagkväll. någon är ny, någon är kanske förälskad. någon spiller ut drinkar på golvet. vi röker på balkongen och fnissar. jag pratar om tonåringar. göteborgspop. minns inte spårvagnen till stan men bilder visar att jag var där. jazzhuskön är lång, vi går någon annanstans. minns litet dansgolv, öl, händer. de säger att vi hånglade mot en vägg. "ska vi åka hem" sa hon. "ja" sa jag. minns inte spårvagnen hem. vi sitter vid köksbordet och äter chips. pratar kanske om våra familjer. går och lägger oss. "ska vi sova sked" säger hon. "mm" säger jag. "då får du vara lilla skeden" säger hon. "mm" säger jag, vänder mig om. somnar. vaknar. hon har feber, jag ont i halsen. följer henne till spårvagnen. skriver senare på kvällen "åh du, jag har halsfluss, har jag smittat dig". "du kan ha gjort det" svarar hon, "fast det är ju det mysigaste sättet jag har fått halsfluss på isåfall".

09 januari 2010

hon frågar hur vågar man fastän man är världens blygaste och fegaste?

jag svarar jag har alltid varit blyg. alltid känt tusen känslor, alltid varit förälskad, alltid tittat på någon i smyg & ritat hjärtan i dagböcker. alltid. och ibland har jag vågat. nuförtiden kan jag känna att jag vågar alldeles för ofta, jag har knappt någon gräns, jag slänger ut det jag känner så väldigt väldigt lätt. det kan jag ångra. för, jag är en uppsnärjd människa. fantiserar & tänker hela tiden. och jag vill så gärna känna att jag därför överdriver minsta lilla & tänker ihop helt fantastiska, orealistiska saker. det kan göra mig ledsen. när tankevärld & riktig värld krockar. men just att jag vågar, ångrar jag inte. det är så få som vågar. det är så svårt att våga! allt kan ju hända, man vet ingenting, man bara hoppas. så jag tycker det är fint att våga. och när det handlar om att man tycker om någon tycker jag man ska våga våga våga. det är ju bara fina känslor. tänk vad glad man blir när någon tycker man är söt. det är såklart inte alltid det är besvarat, de där stora känslorna, men det känns ofta bra att berätta att de finns. du kanske blir lite ledsen, kanske blir du hemskt ledsen, men du har gjort något fint. världens finaste grej ju! och säkert har du gjort någon glad. även om den inte känner som du. hjärtat bestämmer ju själv vad det känner och det blir som det blir. ledsna poplåtar på repeat eller pirr i magen, fina sms, händer att hålla i. ibland säger du precis det som någon annan inte vågat säga. ibland har någon tänkt på dig med. och vad som än händer är du världens modigaste sötaste som vågat. vågat känna, vågat säga. mod är svårt och läskigt men får alltid guldstjärnor i kanten. och du är alltid fantastisk.

07 januari 2010

"hon tycker du är söt" sa hon till honom. "jag tycker hon är söt" sa han till henne. hon tyckte vi skulle prata. vi vågade inte prata. han tog mig på axeln och sa hej och gick. jag förstod inte. "nu gick han ju" sa hon. "gjorde han" sa jag. sprang ut och tog honom på axeln. "gå inte" sa jag och "jag ska upp tidigt och jobba" sa han och "nej" sa jag, "stanna". vi bytte nummer. jag gick in men "här har jag ju inget att göra" sa jag och sprang ut igen. "var är du" frågade jag. "vasagrillen" svarade han. jag hittade inte i göteborg och gick rakt fram. "jag vet inte var jag är" skrev jag. "kom till brunnsparken" svarade han. "jag hittar" skrev jag "men jag har inte sex med folk bara så du vet". "inte jag heller" svarade han. såg honom på andra sidan östra hamngatan. lång smal fin. "jag har verkligen inte sex med folk" sa jag. "vi kan dricka te" sa han. åkte hem till honom. jag satt i hans säng när han kokade te, såg på gitarrerna skivorna belle&sebastian på väggarna. vi lyssnade på den fulaste flickan i världen med varsin gul indiskakopp i händerna. han kysste mig. jag var nervös. alla visste ju vem han var och jag visste ju vem han var och vad såg han i mig egentligen. vi somnade. när hans mobil ringde vaknade bara jag. lyssnade länge på signalerna men väckte honom inte fast han skulle jobba. skrev "inget händer här men det gör ingenting om dina händer är här" på en lapp och gick. klockan ett fick jag sms.

04 januari 2010

gör smsar dricker kaffe skriver brev röker
läser the history of love, nicole krauss
lyssnar på and i remember every kiss, jens lekman

"there will be no kisses tonight. there will be no holding hands tonigt. 'cause what is now wasn't there before and should not be. i know i've broken some hearts, i understand. some firecrackers blow up in your hand. though i've fucked up i've always tried to be true."

02 januari 2010

jag vet att du läser det här. fortsätt, snälla. för jag vill be om ursäkt. jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt. att alltid känna hundra känslor samtidigt är svårt som det är och alkohol gör det inte enklare. inte höga förväntningar heller. visionerna i mitt huvud stämmer inte med verkligheten, jag vet. på riktigt är du bara trevlig mot mig. på riktigt sprang jag runt på en båt alldeles för uppsnärjd i alldeles för tunn klänning. på riktigt vågade jag inte prata med dig. på riktigt tror jag inte att du dissade mig. säkert tar jag det här på för stort allvar, jag gör det alltid, det är de där hundra känslorna. men i alla fall. i never wanted to be you weekend lover, i only wanted to be some kind of friend.