30 juni 2009

spending warm summer days indoors. läser, dricker kaffe, svettas.

29 juni 2009

"lyckan ska inte väntas på. den ska sörplas nu. som het choklad innan grädden smälter och marshmallowsarna blivit sega. det finns så mycket vi måste hinna med: åskväder att titta på, kroppsdelar att upptäcka, bilpromenader att komma bort på, sängar att söndagsfrukost-smula-ner. kärleken ska komma nu. livet ska komma nu."

jessika gedin har lika trassligt hår som jag och är en av de klokaste, finaste människor jag vet. säkert topp tio.

26 juni 2009

i det första brevet skriver hon på kaffefläckat papper om stockholm, mahjong och känslan i maggropen. i det andra brevet ligger en lucky strike och en text om flickor, rosor, kyssar. jag röker cigaretten på balkongen till white light / red light, som hon ska sjunga på mitt bröllop. texten sätter jag upp på en skåplucka i köket så jag aldrig ska glömma henne. i could never forget, i will never forget.

22 juni 2009

"du tittade på trädet?"
"nej, jag tittade på dig."
"åh."

18 juni 2009

det här var planen: sommaren 09 skulle jag lyssna på taking back sundays you’re so last summer och känna ”yeeees! jag har så kommit över honom”. skulle se någon annans ögon när jag blundade och läsa facebookmail skrivna av någon annan. vara svimfärdig veckor i sträck men det skulle inte ha något med honom att göra. det skulle ha med någon annan att göra och det var en realistisk plan. men det här är vad som hände: sommaren 09 lyssnar jag på taking back sundays you’re so last summer och sparkar i väggen. för hans blandband gör fortfarande att jag måste intensivtänka att någon annan ligger bredvid om jag alls ska kunna somna innan det blir morgon. jag tänker att det är någon annans rygg och håller hårt hårt i den och hårt hårt i tanken. sen vaknar jag med tårar i ögonen och har fortfarande inte kommit över honom. trots alla smala höfter och trots hennes läppar sparkar jag i väggen och tänker på honom. maybe i should hate you for this, never really did, ever quite get that far. det är vad som hände.

16 juni 2009

det är ju inte så att du är dum i huvudet eller obegåvad på något vis men ska det vara så svårt att förstå att jag vill dricka kaffe med dig.

03 juni 2009

jag vet inte om du förstår hur länge min stereo spelat didn’t we almost have it all på repeat. hur många nätter jag somnat till den, hur många morgnar jag vaknat till den, hur ofta jag gråtit till den och att skivan faktiskt spelats sönder. jag vet inte om du förstår det. är kanske inte mycket att förstå heller. men jag vill att du vet. att ingen hållit om mig som du, att ingen sett på mig som du, att ingen fått mig att känna så mycket som du. och att jag kommit fram till att du inte förtjänar varken tårar eller didn’t we almost have it all. för det där allt fanns bara i ögonvrån. jag förstår det nu.