hon har sett honom förut. bara, skymtat i ögonvrån. på dansgolv, i rökrum. en förstasida någongång, på hösten, kanske. men det var någon annan hon såg. eller ingen, egentligen. och nu ser hon honom för första gången. i vita converse står han lutad mot en röd tegelvägg, röker. hon sitter några meter bort, också med en cigarett i handen. det är nästan vår, klockan är tre på natten, och hon kan inte sluta titta. på smala höfterna, på kindbenen. på blicken som är någon annanstans, i en annan natt. tror hon. men det är första gången hon ser honom och hon vet ingenting. hon bara sitter där och tittar när han tänder en ny cigarett. och går. uppför gatan, in mot stan, åt helt fel håll. men hon sitter kvar. inte förrän hon fimpat på låret och svurit över hålet i de nya strumpbyxorna springer hon efter. uppför gatan, in mot stan, åt helt rätt håll.

jag skulle ta dig dit nu, om jag kunde. men det kan jag inte. så vi dricker kaffe tills alla drömmar blivit verklighet. annat också, men mest kaffe. lyssnar på bob dylan och längtar till 2012 då vi också kommer vara så snygga och så fantastiska. som tjugofyraåriga dylan var, alltså. vi vill tryggligga bredvid någon vi tycker om men vågar inte säga att "du, det är ju dig jag vill ha, fattar du inte" så istället sitter vi. mittemot, vid köksbordet. tänker på havreflarnsrelationen vi skulle kunna ha. havreflarnsrelationen vi kanske önskade oss men inte fick. och vi dricker vårt kaffe. ser ut genom fönstret när i want you spelas och liksom nyper tag under huden. hårt. vill ge dig allt du drömmer om men klumpiga kyssar är redan då och längesen och jag kan inte. men jag skulle ta dig dit nu, om jag kunde.

onsdag, lite senare än morgon. solen når precis över taken på de pastellfärgade husen mittemot. kaffesmak i munnen och jag lutar mig mot balkongräcket. popsicle spelas från sovrummet, "i can change, i'm not the same, not forever. what can i say? i'm not ok, i wish i was". vet att jag ser ledsen ut till och med på ryggen.

du säger att du saknar mig. du säger att du inte borde säga det men gör det ändå. du säger att du saknar mig bara om jag lovar att inte göra något dåligt av det. du säger att du skulle kunna älska mig nu, imorgon och i framtiden men att det inte kommer bli så. du säger att jag är på fel plats vid fel tidpunkt. du säger att jag är vacker men att det borde du inte heller säga. du säger att du tänker tycka om mig oavsett vad jag säger. du säger att jag inte förtjänar att bli illa behandlad och ändå släpper du inte taget. du säger förlåt sandra, verkligen verkligen verkligen.

bäst nu 1. rebecca 2. magnetic fields 3. balkongrökning 4. sittdans 5. vättern

8.54: vaknar. hon ligger inte bredvid, har kanske redan gått till skolan. skickar ett sms och frågar om det finns schampo. lämnar sängen, tar på mig skjorta, tar på mig sockor, går ut i köket med hår rufsigt av sömn och hårspray. några glas vatten, två skivor i brödrosten, smör och ost. tillbaka till sängen. lutar mig mot och läser om frida hyvönen. får sms. schampo finns i den rosa flaskan och håret blir rufsigt av tovor och kluvna toppar. kokar vatten på spisen, fortsätter läsa om frida hyvönen, dricker vaniljte med lite mjölk. ser världens fulaste ögonbryn på sida 28. köket igen och diskar för att det är roligt. sjunger med till jakob hellman, ”hon föll i för samma gamla törst, huvudstupa hjärtat först”, torkar av diskbänken och sätter mig vid ett bord. omskriver texten till petra, får barnvaktsjobb, läser bob hansson. ungefär 12: de kommer hem. uncle bens tikka masala och jasminris. uppdaterar och hälsar och jo, hans röst är jättefin, klart godkänd. sos från bror och rådfrågar mamma. sen svarar, stöttar, hjälper, försöker. billie the vision & the dancers och kanske sova, kanske lite. nej. letar på skrivbordet, hittar caesars, minns. festivalfyllan på cider och alldeles för sött äppelvin. inte over ’for it started men paper tigers. jag visste att allt var falsk och bedrägeri men det struntade jag i, för vi dansade (och du har alltid haft mjuka läppar). men det är 73 dagar sen och det sitter en hackspett i trädet utanför fönstret. iakttar en stund. tänker att det är höst. 14.51: bestämmer mig för att snöra på mig kängorna, iaktta utifrån. kokar upp vatten ännu en gång, går ut med en kopp i handen, slutar minnas.

röker på balkongen invirad i blommigt överkast. göteborg är februarigrått fast det blivit mars. jag biter på fingrarna. undrar om jag alltid vill ha det jag inte kan få. om jag verkligen tror att gräset var så jävla mycket grönare i hässleholm. eller om det bara är saknad. avsaknad. om arton dagar fyller jag år och jag tänker: värre kan det inte bli, åtminstone måste tjugoettårsgräs vara grönare. snällare. inte dölja nässlor och rävsaxar utan visa tydligt så jag kan vä(l)ja. gärna med blåljus, varningstrianglar, elstängsel. för my brain and my bones don't want to take this anymore. tänker jag. fimpar i konservburken, går in. lägger mig i sängen och väntar på att körsbärsträden i centralparken ska blomma.