"efter några sekunders förlägen tystnad såg han upp på mig under den sönderblekta luggen. "pojkar gråter visst" sa han, innan han vände ner blicken igen. och trots den där förbannade luggen visste jag att han, precis som jag, såg på den robert smith-prydda tröjan och önskade att det vore sant. men det var inte sant. jag visste det, han visste det, robert visste det. boys don't cry, vilket skitsnack."

en gång skrev jag om dig. du var sexton, jag sjutton. du hade randiga tröjor, jag prickiga kjolar. du skolkade från allt, jag blåste såpbubblor på skolgården. om två dagar är det fyra år sen min första kyss. halv sex på morgonen under täcket i din väns dubbelsäng, nånstans i helsingborg. vi lyssnade nog på kent, eller vatten under broarna. jag kanske hade blommiga trosor. men fem ledsna rader var allt jag skrev om den allra finaste våren.