09 oktober 2009

jag tänker att ingen nånsin har känt så för mig. snälla snälla, var med mig-känt alltså. men sen tänker jag att han kanske gjorde det. åtminstone verkade det så när han skrev om tysk film och pannkakor. kanske. och han såklart, som pussade hela min mage en gång. eller jag kanske pussade hans men jag vet vad han kände. sen tänker jag på hon som ville gifta sig med mig, och på några till. men ensam vid radion med en skål makaroner är sånt svårt att komma ihåg.

11 kommentarer:

  1. någon gång friar jag. (när du minst anar det)
    så du vet.. ♥

    SvaraRadera
  2. jösses vad fint du skriver! framkallar tårar. :)

    SvaraRadera
  3. du vet, ibland vill människor så mycket. du kanske inte förstår? (jag menar inget illa med oförstående, bara att det kan vara så). att en del kanske känner dunk dunk dunk kaboom för dig. men har svårt att visa. eller du har svårt att se. eller svårt att låta dem. kanske? eller vad vet jag. jag vet bara att jag älskat dig så länge.

    SvaraRadera
  4. sen så känner jag ju likadant. att ingen någonsin känt JAGKANINTELEVAUTANDIG - VAR MIN!- JAG BESTIGER BERG FÖR ATT DU SKA VARA NÄRA för mig. försöker acceptera att det antagligen aldrig kommer hända. mig.
    men dig, jag vet att det har hänt. och kommer hända igen. och igen. och igen. för det är svårt att inte ramla omkull i din underbarhet. folk gör sånt.

    SvaraRadera
  5. jag älskar sättet du skriver på.
    men det är läskigt, för det får en själv att känna efter. & när det kommer till just detta vill jag inte titta tillbaka. jag vill inte känna att jag förlorat så mycket som en gång i tiden var så värdefullt. eller erkänna för mig själv att jag inte litar på folk längre.
    så det kräver mycket att skriva så som du gör, att tänka på det. jag vågar det sannerligen inte.

    SvaraRadera
  6. jag älskar hur du skriver. det är så fint.

    SvaraRadera
  7. jag önskar du kunde känna mina molekyler vibrera när jag läser dina ord , känna hur mycket du berör varenda millimeter under min hud .

    SvaraRadera
  8. jag har tänkt på det ibland, undrat om någon någonsin känt som man själv har för nån annan, fast för mig. utan att jag ens vet om det. för alla säger inget, vissa låter bli. man vet egentligen lite.
    och det kryper under huden på mig när jag läser hur du skriver. så vackert.. så.. målande. man förstår liksom på en annan nivå. jag önskar jag kunde skriva som du.

    SvaraRadera
  9. vill sitta med dej vid ditt köksbord och så. dricka te. höra om ditt liv.
    upptäckte mej själv i listan och dog lite. du är fin, puss.

    SvaraRadera
  10. åh, jag tycker om dig och du är en av de som fick mitt hjärta att våga tro på sig själv lite mer. och det är stort!
    nu är det inte långt kvar tills vi ses
    och jag ska krama dig tills du inte kan andas.
    DU är fantastisk!

    SvaraRadera