31 augusti 2009

första sommaren vi träffades första gången, nånsin alltså, nionde juli i göteborg. var svarta, randiga, glittriga. drack milkshake och blåste såpbubblor. jag gav henne ett 747-armband, hon gav mig ett svartvitt. vi var sjutton år och hade stjärnor under ögonen. andra sommaren nu var hon blond och vi höll hårt hårt i varandra på hultsfredsfestivalen. tuperade hår, sparade minnen med engångskamera. var glada. jag tog tåget till hennes barndomsstad. där plockade vi körsbär, promenerade på tågräls, bakade muffins, lyssnade på spice girls, drack kärlekste. när jag åkt smsade hon "ditt vattenglas står kvar på sängbordet som om det väntar på att du ska dricka ur det, ännu en gång. på samma sätt ligger min kropp och väntar på att du ska komma tillbaka till zebralakan och hjärtslag". tredje sommaren vi pratade inte med varandra, saknade nog varandra, hittade varandra på way out west. hon hade blått hår och höll om mig när the ark spelade calleth you, cometh i. vi sa hej då i regnet och hon berättade att hon flyttat till göteborg. "jag ska flytta till paris" sa jag. fjärde sommaren delade tält och hånglade på en festival i slutet av maj. två månader senare flyttade vi ihop, i göteborg. köpte en blommig soffa, drack litervis kaffe med vaniljsojadryck varje dag, sov i hennes säng under molntäcket. gick sönder, igen. femte sommaren träffas på en studentmottagning, har inte pratat på månader. kramas. tre veckor senare lyssnar vi på westlife i en park, röker och svettas i solen. en annan dag ger jag henne ett nytt 747-armband. runt min högra handled sitter hennes svartvita.

5 kommentarer:

  1. åh så fint, jag dör lite.

    SvaraRadera
  2. dina ord är som ett täcke över mitt hjärta.
    du har alltid tagit hand om det.

    SvaraRadera
  3. blir helt lipig ju!

    SvaraRadera
  4. håren på armarna reser sig och hjärtat får kramp. Det är så vackert!

    SvaraRadera
  5. Det kan vara bland det vackraste jag läst. Usch, nu låter jag ju bara så fånig. Men ändå.

    SvaraRadera