det var en natt, på en bänk. han frågade efter en cigarett och jag sa "ja, visst". tände den, fnissade när han ville följa med mig hem. sa "ja, visst". tog spårvagn elva till himlen, bjöd på skorpor, spelade jens lekman för honom. vi borstade tänderna och pratade om vackra människor. när jag kom in i sovrummet satt han på sängen, bläddrade i harry potter och dödsrelikerna. "det är bra böcker" sa jag, han släckte, det blev tyst. vi kanske somnade. sen: läppar, händer, hud, andetag. han gick ut på balkongen, jag gick efter. satt invirad i täcket med hans huvud i mitt knä. vi delade på en cigarett och jag såg på hans knotiga axlar, på höftbenen. åh, vilka höftben. klockan blev kvart i sju, vi gick in igen. mina fingrar i hans hår, på hans rygg, tills han somnade. men känslor som är starka i mörker försvinner i dagsljus och jag var fortfarande vaken. för augustimorgnar, de är så väldigt ljusa.