jag vet inte om du förstår hur länge min stereo spelat didn’t we almost have it all på repeat. hur många nätter jag somnat till den, hur många morgnar jag vaknat till den, hur ofta jag gråtit till den och att skivan faktiskt spelats sönder. jag vet inte om du förstår det. är kanske inte mycket att förstå heller. men jag vill att du vet. att ingen hållit om mig som du, att ingen sett på mig som du, att ingen fått mig att känna så mycket som du. och att jag kommit fram till att du inte förtjänar varken tårar eller didn’t we almost have it all. för det där allt fanns bara i ögonvrån. jag förstår det nu.