det här var planen: sommaren 09 skulle jag lyssna på taking back sundays you’re so last summer och känna ”yeeees! jag har så kommit över honom”. skulle se någon annans ögon när jag blundade och läsa facebookmail skrivna av någon annan. vara svimfärdig veckor i sträck men det skulle inte ha något med honom att göra. det skulle ha med någon annan att göra och det var en realistisk plan. men det här är vad som hände: sommaren 09 lyssnar jag på taking back sundays you’re so last summer och sparkar i väggen. för hans blandband gör fortfarande att jag måste intensivtänka att någon annan ligger bredvid om jag alls ska kunna somna innan det blir morgon. jag tänker att det är någon annans rygg och håller hårt hårt i den och hårt hårt i tanken. sen vaknar jag med tårar i ögonen och har fortfarande inte kommit över honom. trots alla smala höfter och trots hennes läppar sparkar jag i väggen och tänker på honom. maybe i should hate you for this, never really did, ever quite get that far. det är vad som hände.