röker på balkongen invirad i blommigt överkast. göteborg är februarigrått fast det blivit mars. jag biter på fingrarna. undrar om jag alltid vill ha det jag inte kan få. om jag verkligen tror att gräset var så jävla mycket grönare i hässleholm. eller om det bara är saknad. avsaknad. om arton dagar fyller jag år och jag tänker: värre kan det inte bli, åtminstone måste tjugoettårsgräs vara grönare. snällare. inte dölja nässlor och rävsaxar utan visa tydligt så jag kan vä(l)ja. gärna med blåljus, varningstrianglar, elstängsel. för my brain and my bones don't want to take this anymore. tänker jag. fimpar i konservburken, går in. lägger mig i sängen och väntar på att körsbärsträden i centralparken ska blomma.