24 februari 2009

jag tänker en ringning på dörren. knapptryck och väntan vid titthålet, ser hissen komma och låser upp. hinner inte samla ihop mig utan står där med hjärtat liksom dörren på vid gavel. bultar inte längre ovant, bultar utan avbrott, och det är du även när det inte är du. känns som det alltid varit så. du stänger dörren bakom dig och framför är jag med hjärtat som en uppmärksamhetskåt b-kändis. envist bultande. se mig! rör mig! ett brunglittrigt leende och jag tvingas till kaffebryggarens oberörda puttrande. vill byta plats, puttra lite, lukta lite gott. kunde jag nog klara av. kunde nog vara skönt som omväxling till det här envisa bultandet. men utropstecken göms i parenteser när du plockar fram blommiga koppar, ställer dig bredvid. glittrar brunt hela du. säger jag inte, men du säger jag glittrar blått. det sjunger i hjärtat. måste se på dig. och dörren flyger all världens väg med gångjärn och lister och det enda jag tänker på när du tittar på mig sådär är saker som inte passar sig att tänka högt men det har inget med sex att göra. har med något varmt att göra. glittret under huden. och det och du och kaffet och allt är så nära nu. som om ett envist bultande inte gjorde dig något. som om ett envist bultande fanns i dig också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar