fiktiva drömpartners 1. edward cullen 2. ryan atwood 3. johnny castle 4. dylan mckay 5. sirius black

verkliga drömpartners 1. hemligt 2. hemligt 3. jonas hassen khemiri 4. martina lowden 5. mikael persbrandt

hallonsoda, sura godisar och westlife. perfekt söndag.

jag tänker att ingen nånsin har känt så för mig. snälla snälla, var med mig-känt alltså. men sen tänker jag att han kanske gjorde det. åtminstone verkade det så när han skrev om tysk film och pannkakor. kanske. och han såklart, som pussade hela min mage en gång. eller jag kanske pussade hans men jag vet vad han kände. sen tänker jag på hon som ville gifta sig med mig, och på några till. men ensam vid radion med en skål makaroner är sånt svårt att komma ihåg.

sen i söndags har jag levt på nyponsoppa och lite mannagrynsgröt. jag har legat i sängen nästan dygnet runt och svettats så mycket att min hårfärg gjort kuddarna svartfläckiga. så fort jag somnat har jag vaknat för att behöva spotta i den gråa rosmönstrade koppen på sängbordet. jag har sett tretton avsnitt oskyldigt dömd och twilight en gång (till). jag har inte kunnat prata, inte kunnat skratta när någon sagt något roligt på radion. jag har knappt orkat smsa. jag har ringt rebecca en signal när jag velat visa fina kommentarer eller något gulligt, då har hon sagt "ååh" och jag försökt se glad ut. men allra mest har jag spottat och svettats och hatat min lilla vänstermandel. tills igår kväll när jag fick supermedicin. då skrattade jag och åt en ostmacka.

paris är en fin stad. jag bodde där en gång. på sjunde våningen i ett tjusigt hus satt jag i mitt lilla rum vid mitt lilla bord och såg ut över taken. eiffeltorn, byggnadsställningar, rosa skymningar. i åtta månader satt jag där, ensam. en vän hade jag men hon flyttade hem igen. det borde jag också ha gjort. för jag satt där med en trasig au pairfamilj och ingen annan. lyssnade på lars winnerbäcks tidvis och skrev brev varje dag, där vid fönstret. grät och åt och grät och åt. köpte någon bok ibland, drack någon kopp varm choklad på la charlotte en l'île. men varenda centimeter av mig var ledsen och fast det är över ett år sen tror jag fortfarande att jag är ensam. det är jag inte, men jag tror det. för sånt som ensamhet fastnar i huden och faktiskt överallt. så när jag ska somna till tidvis inatt börjar jag tänka på paris. jag tänker och gråter över lilla mig som satt där och såg ut över taken. lilla hjärtat, tänker jag. du är ju inte ensam längre.

"det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska."

den ena behöver hjälp med franska verb, båda behöver hjälp med matten. den ena möter mig på stationen, den andra lånar jag tröjor av och när alla lagt sig ser vi på tv (typ csi och arkiv x). båda tycker att jag har dålig humor. den ena dricker kvällste med mig och den andra spelar wow två meter från mig när jag sover. han får inte stänga av ljudet. den ena berättar om sitt hjärta, den andra lyfter upp mig när vi kramas hej då. mina bröder är det finaste jag har.

hon säger att jag är världens bästa och att hon älskar min hysteriska sida. men så länge hon är den enda som gör det känns det faktiskt inte så mycket bättre.

vaknar, hör lillebror smyga förbi på andra sidan dörren. han går mellan sitt rum och badrummet. smyg, smyg. jag bestämmer mig för att inte somna om, säger "godmorgon". han mumlar tillbaka. några minuter senare hörs ett "herrå" innan han klampar ner för trappan. "svejs" säger jag. går upp, går ner. kokar ägg och tinar frysta blåbär till vaniljyoghurten. äter, läser lokaltidningen och dn kultur. går ut. dricker kaffe med havremjölk i solen, läser femina. attackeras av en geting, går in. mormor ringer och undrar över vår lunchdejt. "du vill ju ha svampsås" säger hon, "och jag läste att man kan ha pasta till, med riven ost. vad tror du om det?". "låter hur bra som helst" säger jag. vi lägger på. sen har jag ångest för att jag slängde bort det igen och turned out to be a psychogirl. som jävla vanligt. går sönder. men det har jag inte tid med idag, för som mormor brukar säga: skolan är viktigast. så jag tar (tag i) mitt liv. skriver, gråter, dricker mer kaffe. går sådär. går genom tavlan, ut ur bilden istället.

kära gud. jag önskar mig grönt vaniljte, förstahandskontrakt, dirty dancing-affisch, valnötsträd utanför fönstret, psykologtid, tjockt hår, edward cullen, vit jul, chefredaktörsjobb på kp, våffeljärn, blommiga koppar, ny bok av moa-lina croall, ljusblått nagellack, min pappa nykter för alltid, frimärken, självkänsla, fred på jorden, vin, svart mössa, biljett till westlifekonsert, skrivmaskin, vita trosor, parislägenhet, kvinnan i mitt liv. amen, tack.

vill ju alltid sitta på en bänk vid rosenlundskanalen med henne. dricka öl och vin ur petflaska, lyssna på total eclipse of the heart. snörvla lite, säga "fint liv".