sen i söndags har jag levt på nyponsoppa och lite mannagrynsgröt. jag har legat i sängen nästan dygnet runt och svettats så mycket att min hårfärg gjort kuddarna svartfläckiga. så fort jag somnat har jag vaknat för att behöva spotta i den gråa rosmönstrade koppen på sängbordet. jag har sett tretton avsnitt oskyldigt dömd och twilight en gång (till). jag har inte kunnat prata, inte kunnat skratta när någon sagt något roligt på radion. jag har knappt orkat smsa. jag har ringt rebecca en signal när jag velat visa fina kommentarer eller något gulligt, då har hon sagt "ååh" och jag försökt se glad ut. men allra mest har jag spottat och svettats och hatat min lilla vänstermandel. tills igår kväll när jag fick supermedicin. då skrattade jag och åt en ostmacka.