smsbrev till s april tvåtusentio har varit den konstigaste månaden på länge. konstigaste april nånsin. jag gråter över fotbollskillar, hånglar med gamla klasskamrater som har familj och hon kysser honom (det enda hon inte fick göra). dricker nittifemprocentig sprit, nattgråter hysteriskt vid en spårvagnshållplats, ramlar på stortorget i örebro och på andra lång, skrapar upp båda knäna. hjärtat inkräktar på allt och skolan finns knappt i ögonvrån. fattar ingenting. det enda jag vill nu är att låsa in den där bultande muskeln i en liten låda, gömma den och läsa kurslitteratur alla vakna timmar. vill bara se böcker cigaretter kaffe och inte känna något alls. men det känns. åh vad det känns