20 februari 2010
när hon går förbi står pojkarna på rad men jaha vadå jag sitter ju här i svart spets som ett stort jävla kap med utropstecken och raden var är raden ni verkar visst inte fatta hur ett kap ser ut det ser ju ut såhär har svart trassligt hår och spets ser ni inte nej ni verkar inte göra det vad tråkigt för er nu ligger spetsen i en låda och jaha nähä det var det kapet men ni såg det inte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ÅÅÅÅÅ sandra! jag tycker så himla mycket om dej! så himla himla mycket!
SvaraRaderadu är fantastisk, ja. dududu är. fantastisk.
SvaraRaderajag skulle hålla dig sällskap. men här är jag. ganska insnöad också. men jag rymmer söderut snart. snart. men om jag hittar dig i göteborg, så finns jag där snart. om en vecka två eller tre.! dela en kopp kaffe med mig?
å, finis!
SvaraRaderadet är så fint att läsa allt du skriver, jämt och varje dag. fick jag bestämma skulle du uppdatera 14 gånger per dag
SvaraRaderaÅh så himla finfinfinfinfint.
SvaraRaderata det här inlägget och skriv ned det på papperslappar, minst tio. lägg sedan ut papperslapparna framför dig när du sitter där på bänken (jag tänker mig att du sitter på en bänk iallafall), lite spritt, tokigt som om de faktist ligger där naturligt, att de liksom bor där och kanske är hemlösa små lappar som ändå är viktiga. Så viktiga att pojkarna bildar en kö för att ta upp dem.
SvaraRaderajag tror det löser sig då. det gör jag faktiskt. GL!
tycker om.
SvaraRadera