02 januari 2010
jag vet att du läser det här. fortsätt, snälla. för jag vill be om ursäkt. jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt. att alltid känna hundra känslor samtidigt är svårt som det är och alkohol gör det inte enklare. inte höga förväntningar heller. visionerna i mitt huvud stämmer inte med verkligheten, jag vet. på riktigt är du bara trevlig mot mig. på riktigt sprang jag runt på en båt alldeles för uppsnärjd i alldeles för tunn klänning. på riktigt vågade jag inte prata med dig. på riktigt tror jag inte att du dissade mig. säkert tar jag det här på för stort allvar, jag gör det alltid, det är de där hundra känslorna. men i alla fall. i never wanted to be you weekend lover, i only wanted to be some kind of friend.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men du skriver så fint, människa!
SvaraRaderadu är så vacker,
SvaraRaderavarför är jag likadan som du, det är litegrann som att jag tänker det jag läser, förstår du. att det inte är så att jag läser det utan att jag tänker det för mig själv. så lika är det.
SvaraRaderajag känner också alltid för mycket. och överdriver allt. men om vi är såna ska inte folk kunna älska oss för de vi är?
aj, jag känner igen mig i det där. Jag känner alltid för snabbt, för explosivt, för innerligt, för mycket, för mycket av allt ungefär.
SvaraRaderaJa jag läser men jag har inte riktigt vågat förrän nu. Jag är ledsen, på riktigt, jag lyckades skriva årets gräsligaste sms där på slutet. Jag skall sluta vara sådär egocentrerad nu men du får stå ut med att jag blir jätteförvirrad är andra är ärliga mot mig. Ovant.
SvaraRaderanu kommenterar jag igen, för andra gången den här kvällen. eller är det tredje? hur som helst så.. vet jag inte vad jag egentligen ska skriva. förutom igen: du skriver fantastisk. eller vi kan säga såhär: du är fantastisk på att skriva. okej nu slutar jag. sluta aldrig
SvaraRaderaåh. måste fråga, är det sista ett citat från någon låt och vilken i så fall? känner så väl igen det.
SvaraRaderamoa! det är purple rain. åh så fin
SvaraRadera