brev är charmigt. slumpmässiga möten är ännu lite charmigare.

ett brev: "om jag nu vågade, så har jag fått kyssa dig adjö. om jag vågade fråga." men du vågade inte och i tio timmar läser jag ditt brev, gråter, läser igen, gråter, gråter, gråter. sen landar flygplanet i bangkok och att vår sista chans varit där och då vid bussen vet jag inte. men jag gråter ändå. lucia jul nyår. när jag kommer hem är du kär i mitt ex som är kär i dig. och jag gråter igen.

ett slumpmässigt möte: septemberförmiddag på en spårvagn, du sitter snett mittemot mig. svart page, rak lugg. gummistövlar och mörkblå regnkappa. kanske är det vita paraplyer på, kanske inte. du läser sara stridsbergs happy sally. senare samma dag sitter vi på samma golv bredvid samma pojke. du är kär i honom, han är kär i mig, jag är kär i någon annan.